Båtgruppen

Här fick eleverna först och främst göra en mindmap kring vad de redan visste om olika båtar. Alla var verkligen ivriga att få berätta om sina erfarenheter kring detta. Sen fick barnen arbeta parvis med att skriva ner frågor om vad de ville veta mer. Här kunde vi också se hur barnen kan ta hjälp av varandra. Några av barnens frågor kring båtar:

• Vad gör så att en motorbåt går framåt?
• Hur kan en båt flyta?
• Hur kan en båt som räddar folk se ut?
• Vem jobbar på en båt?
• Hur gör man en träbåt?
• Hur ser en segelbåt ut?
• Hur ser kryssningsbåtar ut?

Eleverna fick titta på en film som visar hur en träbåt byggs.

Havets läckerheter

En av grupperna i vårt projekt skulle fördjupa sig i havet och allt som det innehåller. Barnen blev införstådda med vad som förväntades av dem med kopplingen till Christian Lundahls punkt att tydliggöra mål och kunskapskrav.
Mål: Att lära, utforska och arbeta enskilt och tillsammans med andra och känna tillit till sin egen förmå

Denna elevgrupp fick börja med att titta på en jordglob, i kartböcker och Google earth var det var som Titanic sjönk. Det var ett stort hav som heter Atlanten. Eleverna fick fundera  och diskutera vad som kan tänkas finnas norr, söder, öster och väster om platsen där vraket av Titanic ligger. Eleverna ville veta mer om:

• Var bildas isberg?
• Sitter isberget fast i havsbottnen?
• Vilka djur finns i havet?
• Vilka djur finns på Grönland?
• Hur djupt är det där Titanic ligger och hur ser det ut?
• Hur långt är det mellan Southampton och New York?

Barnen tog del av olika filmer om isberg som kalvar och roterar och blev oerhört fascinerade av detta naturfenomen. Gruppen fick läsa och titta på bilder i faktaböcker och internet. Sina funderingar och tankar har barnen fått skriva och illustrera. I datorprogrammet photostory fick eleverna med hjälp av bilder tala in svar på de frågor som de hade.

Under arbetets gång fick barnen många aha-upplevelser. En pojke tittar i en kartbok och utbrister förvånat:

- Det finns fler hav! Ett heter Ishavet. Där är det nog kallt.

Två flickor sitter och diskuterar och mätte upp hur lång en nyfödd val är. Den är 7 meter lång och väger som två Volvobilar.

- Inte visste jag att en valunge var så stor.

 

 

Återkoppling som för lärandet framåt

En av Christian Lundahls fem nyckelstrategier för att nå måluppfyllelse är den punkt han kallar "Återkoppling som för lärandet framåt". Jag upplever ibland att vi (inklusive mig själv) ger eleverna uppgifter som sedan endast blir hyllvärmare. Hur ska lärande uppnås om vi inte ger eleverna den respons som de förtjänar? I detta projekt gav kapten Edward John Smith eleverna en uppgift. Den uppgiften handlade om hur eleverna kunde tänka ut ett eller flera sätt att rädda så många människor som möjligt från att omkomma i katastrofen. Detta fick barnen som vi tidigare berättat göra två och två. Tanken var att eleverna skulle få chans att sitta och prata med varandra en stund innan de började rita och skriva. Här kopplas uppgiften också då automatiskt till ännu en nyckelstrategi, nämligen "Aktivera eleverna som lärresurser för varandra". Känslan av att eleverna tog uppgiften på allvar kändes äkta. När sedan eleverna lämnar in det som de presterat är det så väldigt lätt tycker jag att det stannar här. Men om vi ska gå efter vad Christian Lundahl säger, som egentligen är sunt förnuft måste vi lusläsa och fundera och vrida på det som eleven gjort och ta det till en annan nivå. Nedan följer några exempel på hur eleverna tänkte...

• Dom kunde ta på sig dykdräkt och hoppa i vattnet.
• Dom skulle hoppat på en val.
• Dom skulle ha klättrat upp på ett isberg.
• Fler flytvästar till allihop.
• Mer livbåtar så att folket får plats.
• Någon skulle åka före Titanic och hugga ner isberget med yxa.

Naturligtvis fanns det fler exempel på hur man skulle kunna rädda alla människor. Efter att elevernas fantastiska tankar legat och väntat på att begrundas av oss pedagoger satte arbetet igång med att återkoppla till barnen.
En pojke tyckte att människorna skulle ha klättrat upp på ett isberg. Det är ju en fantastisk idé men är det möjligt? Vad krävs för att kunna klättra på is? Pojken fick möjlighet att fördjupa sig i detta. Vi pedagoger hade då tagit reda på fakta kring isklättring och skrivit ner i förenklad form som han kunde få ta del av. Eftersom pojken inte kan läsa ännu kunde han istället få lyssna på texten genom ett mjukvaruprogram som heter CD-ord. En dataröst läser då upp texten. Han fick lära sig att det krävs både stegjärn, isskruvar, isyxa och varma kläder. Efteråt ritade han en bild på en isklättrare och skrev något eller några ord om detta. På You tube finns det mesta. Där lyckades vi hitta människor som ägnar sig åt isklättring på isberg ute till havs.

En pojke går på djupet med isklättring.

Alla barn i projektet fick återkoppling och respons på sina idéer man haft. Det blev individanpassat och eleverna fick föra sitt lärande till ytterligare en nivå. Det var väldigt kul att se när barnen blev intresserade av vad kompisarna jobbade vidare med. I vissa fall blev det små spontana redovisningar där de berättade för varandra vad de lärt sig. Skoj!
En flicka blev expert på dykdräkter. Hon tyckte att passagerarna kunde klarat sig om de fick varsin dykdräkt. Flickan fick ta reda på mer om dykdräkter. Det visade sig att om man bara haft rätt sorts utrustning så hade man nog kunnat klara sig. Det hade krävts en torrdräkt. Vi hittade också här filmer på You tube där människor ägnar sig åt isdykning. Här bevittnade jag som pedagog senare under dagen att samma flicka berättade för sina kamrater på fritidshemmet om dykdräkter. Helt spontant.

Alva är fullt koncentrerad på isdykning.

Hennes egen faktatext och bild kring dykdräkter.



En annan flicka blir nyfiken på vad Alva gör och en spontan
redovisning uppstår.

 

En annan tanke jag får när vi jobbar på detta vis är lugnet som uppstår när alla barnen är engagerade. Eleven ges tid att sitta så lång tid som behövs för att bli färdig. I detta arbete förekommer olika saker i ett och samma rum. Någon sitter vid datorn och lyssnar på en text, någon tittar på film, någon ritar, några sitter i grupp och samtalar om en uppgift, någon jobbar enskilt etc.

 

 

En härligt levande bild med engagerade elever.

 

En del barn tyckte att det skulle behövas fler flytvästar till alla människor. Men efter research visade det sig att det fanns flytvästar till alla ombord på Titanic. Tyvärr hjälpte det inte att ha flytväst. Man dog ändå på grund av det kalla vattnet som endast var cirka 2 grader. Men det är ju bara ord för barnen. Hur ska barnen kunna förstå hur kallt det var i vattnet? Vi beslöt att fylla en låda med vatten, som vi också skulle fylla med is enligt barnen för att få det kallt. Det krävdes ganska mycket is och en termometer så vi kunde hålla koll på graderna. Barnen skulle såklart få ställa sig i lådan för att få känna efter hur kallt 2 grader är.

 

 

Hur ska vi få vattnet 2 grader?

Temperaturen mäts.

Det börjar arta sig.

BINGO! We've done it.

 

 



Kallt!

Inget vatten man är sugen att bada i. Ingen längre stund i alla fall.

Här kändes det lite mer.

Liksom här.

 

 



 

 



Tre blandade grupper

Alla 38 barn delades in i tre grupper. En grupp jobbade med fartyget Titanic och allt som innefattade det. En grupp koncentrerade sig på båtar i allmänhet och en grupp arbetade med hav. Fortfarande fanns tankarna om återkoppling som för lärandet framåt kvar från den första uppgiften. Titanic-gruppen började med att titta på bilder och filmklipp från upplevelsen från förra veckan och diskuterade lite kring det. Sedan fick eleverna redovisa sina tankar från uppgiften som de fick av kapten Edward J. Smith. Här tänker vi att barnen till en början i alla fall får respons på sina tankar från förra veckan. Tillfälle ska ges där vi mer går på djupet med deras tankar.

Eleverna tittar på sig själv.

Eleverna får sin första respons på sina tankar om hur alla
människorna skulle kunna räddas från Titanic-katastrofen.

Nu var det dags att fokusera på dagens uppgift som var att tillsammans i gruppen göra en stor målning av Titanic. Bilden av fartyget skulle vara så lik som möjligt. Barnen fick börja med att titta på en film från You tube om hur man byggde fartyget. Därefter fick gruppen ett stort pappersark. På smartboarden fanns en bild på hur skeppet såg ut. I gruppen började vi prata om hur långt Titanic var på riktigt. Svaret på det, 269 meter, kunde eleverna snabbt hitta i en bok. Eleverna fick försöka lista ut hur lång meterslinjalen bredvid whiteboarden var. Spännvidden på de svar var allifrån några meter till flera hundra när jag ställde frågan om hur lång de trodde linjalen var. Men till slut sa en flicka: - Den är en meter lång. Vi började prata om hur långa barnen var, centimetrar, metrar, småstrecken på linjalen etc. Plötsligt hade gruppen börjat prata matematik. Efter många om och men kom vi fram till att en meter var lika mycket som hundra centimeter.

Eleverna fick sedan ett nytt problem att förhålla sig till. Om vi låtsar att en cm är en meter hur lång ska er målning av Titanic bli? Eleverna uppmanades att ta hjälp av varandra för att försöka lösa problemet de hade framför sig. De mätte, gjorde streck, funderade, pratade, var tysta, tittade på varandra, funderade lite till etc. Det är så lätt att som vuxen här träda in och styra upp det hela. Men istället är det viktigt att ge eleverna den tid de behöver för att bemästra situationen. Stunden som detta försegick kändes säkert lång för barnen men till slut hade de tillsammans gjort formen på båten.
Vi kopplar denna uppgift till forskningen och speciellt till en av Christian Lundahls fem nyckelstrategier kring formativa processer. Jag tänker på den sista punkten som är att aktivera eleverna som lärresurser för varandra. Eleverna måste ta hjälp av varandra för att lösa uppgiften vilket de också slutligen lyckades med.

 

Här råder full aktivitet när det ska mätas.

Noggrannhet är A och O.

Barnen lyckas till slut att mäta upp hur långt fartyget ska vara.

När formen och alla detaljer på båten var färdiga skulle barnen vid nästa tillfälle måla Titanic. Barnen visade sig vara oerhört engagerade och en flicka stannade hellre inne på rasten för att istället måla. Mitt i processen tågade skolinspektionen in och "inspekterade" vad barnen höll på med. Roslättsskolan hade nämligen besök från just skolinspektionen denna dag. Två barn noterades stå och hålla om varandra samtidigt som de tittade stolt på resultatet. Härligt!

Ju fler kockar desto säm... Nä, det stämmer inte. Det här blev ju bra.

Två pojkar står och håller om varandra samtidigt som de sa:
- Det här har vi gjort bra!

Uppdraget

Så fort kaptenen hade lämnat skolan blandades barnen, ettor och förskolebarn, två och två. Var och en fick sitt papper med uppdraget att samtala med varandra om olika lösningar på hur man skulle kunna rädda så många människor som möjligt. Detta skulle sedan nedtecknas på ett papper med förklaring därtill. Generellt sett tyckte de flesta barnen att fler livbåtar skulle behövas och så kanske en vuxen också skulle tänka. Men barn har en tendens att vara mer fantasifulla än oss vuxna så det fanns också sådana lösningar. Nu när barnen har utfört sin uppgift är det viktigt att vi pedagoger ger barnen den respons som de förtjänar. Jag tänker på en av Christian Lundahls punkter om formativa processer. Punkt nr. 4: Återkoppling som för lärandet framåt
Det är viktigt att vi ger respons på vad barnen producerat. Hur kan vi göra? Ska vi samla alla barn som har liknande lösningar i en grupp? Ska barnen få sitta i en grupp där det finns olika lösningar och diskutera sina lösningar med varandra? Ska vi sitta enskilt med barnet och föra en dialog? Hur gör vi med barn som har fantasifulla lösningar men ej genomförbara? Vi vill ju uppmuntra barn till att använda sin fantasi. Därigenom kan ju deras kreativitet väckas. Allt detta är väldigt viktigt hur vi vill att arbetet ska fortskrida. Här kommer några utvalda tankar om hur eleverna tänkte kring räddningsaktionen: Att de ska klättra upp på ett isberg, ...rädda människor från vattnet som är iskallt och ge dem varm Oboy, hoppa på en val, fler flytvästar etc.

Upplevelse

Som jag tidigare nämnt är det av stor vikt att barnens olika sinnen berörs. Vid projektets början fickbarnen, dvs 20 sexåringar i förskoleklass och 18 ettor gå in i ett klassrum där belysningen var dämpad. På ett stort bord låg massvis av bilder av fartyget Titanic. Både riktiga foton och fiktiva bilder. Bland alla fotografier fanns också ett antal olika böcker som behandlade samma ämne. Två låtar spelades kontinuerligt från Spotify, en pianoversion av "My heart will go on" och "Nearer my God to thee". Den sistnämnda sägs det att orkestern spelade under tiden som Titanic sjönk. Men det kan ju också vara en myt och är förmodligen också det.

På smartboarden fanns en interaktiv resa genom skeppet. Man kunde klicka sig fram med hjälp av datormusen och se den stora trappan på båten, maskinrummet, promenaddäck etc. När barnen varit i rummet en stund och gjort upptäckter knackade det på dörren och in trädde kaptenen på Titanic. Kapten Edward J. Smith pratade engelska med barnen. Han berättade att han färdats i tiden från den ödesdigra natten då Titanic var på väg att sjunka och han behövde barnens hjälp till att komma på idéer hur man kunde rädda så många människor som möjligt. Kaptenen hade med sig ett hundraårigt telegram som han läste upp för dem på knagglig svenska. Barnen fick sedan som sagt i uppdrag att sitta två och två med att komma på en eller flera lösningar.

Kapten Edward J. Smith läser upp telegrammet

telegrammet



Formativa processer

Formativa processer kännetecknas av att målet för undervisningen tydliggörs, att information söks om var eleven befinner sig i förhållande till målet och att återkoppling ges som talar om hur eleven ska komma vidare till målet. Forskning har visat att formativ bedömning ökar elevernas lärande.
Cristian Lundahl är docent och lektor vid institutionen för pedagogik och didaktik, Stockholms universitet. Lundahl har publicerat ett flertal artiklar kring bedömning i svenska och internationella tidskrifter och antologier. Han har också tidigare arbetat som utredare vid skolverket under 10 år.
I denna blogg kan du hitta en länk som skickar dig till en websida som handlar om formativa processer. Enligt Christian Lundahl finns fem stycken nyckelstrategier kring formativa processer.

1. Aktivera eleven som ägare av sin egen lärprocess
2. Tydliggör mål och kunskapskrav
3. Skapa aktiviteter som synliggör lärandet
4. Återkoppling som för lärandet framåt
5. Aktivera eleverna som lärresurser för varandra.

Under projektets gång kommer vi att försöka koppla dessa fem strategier till arbetet i klassrummet.

In the beginning...

Allt började med en helt vanlig dramaövning. Dramaövningen med kommunikation som rubrik skulle syfta till samarbete, hänsyn och ansvar. Barnen, i detta fallet 20 sexåringar i en förskoleklass fick höra en kortfattad sammanfattning kring världens mest mytomspunna fartyg, Titanic. De blev väldigt spända och nyfikna. Inne i deras klassrum fanns en stor färgbild på en filmduk. Bilden föreställde när Titanic höll på att sjunka. I en högtalare spelades Celine Dions "My heart will go on", sången från James Camerons mastodontfilm "Titanic", 1997. Persiennerna var nerdragna och på golvet låg massor av utrivna papperslappar. Papperslapparna symboliserade isberg. Barnen fick instruktionen att så fort musiken tystnade skulle de hoppa upp på "isbergen" för att rädda sig. Allt eftersom tiden gick försvann fler och fler isberg från golvet och barnen fich hjälpa varandra som också var tanken med övningen.
I efterhand har jag tänkt att denna övning kunde istället göras helt ointressant med trista lysrör tända i taket, ingen musik, ingen bild, ingen berättelse och vid handklapp skulle barnen istället för att hoppa upp på isberg hoppa in i en rockring. Vi måste istället jobba för att barnens alla sinnen ska beröras. Detta kräver noggrann planering.
Hur gick övningen då? Jodå, barnen skuttade omkring i klassrummet och både hjälpte och stjälpte varandra. Såklart att inte alla barn är som robotar och gör det övningen syftar till. Skam den som ger sig. Efter övningen, som höll på ett tag, pratade vi tillsammans om syftet med leken.

Något som alla barnen hade gemensamt var att de blev väldigt fascinerade kring bilden som föreställde Titanics förlisning i den stjärnklara natten. De stod framme vid duken och inspekterade bilden in i minsta detalj. Flera dagar efteråt pratade barnen om att de ville ha bilden med sig hem för att visa sin mamma och pappa. Denna nyfikenhet pratade vi vuxna i vårt lärlag om. Det kunde ju få mynna ut i ett projekt om skeppet Titanic som skulle vara det centrala kring en mängd andra rubriker som t ex havet, konstruktion, experiment etc. Det finns massor att hämta ur detta som vi kan koppla till styrdokumenten.

Bilden som fanns i klassrummet