I efterhand har jag tänkt att denna övning kunde istället göras helt ointressant med trista lysrör tända i taket, ingen musik, ingen bild, ingen berättelse och vid handklapp skulle barnen istället för att hoppa upp på isberg hoppa in i en rockring. Vi måste istället jobba för att barnens alla sinnen ska beröras. Detta kräver noggrann planering.
Hur gick övningen då? Jodå, barnen skuttade omkring i klassrummet och både hjälpte och stjälpte varandra. Såklart att inte alla barn är som robotar och gör det övningen syftar till. Skam den som ger sig. Efter övningen, som höll på ett tag, pratade vi tillsammans om syftet med leken.
Något som alla barnen hade gemensamt var att de blev väldigt fascinerade kring bilden som föreställde Titanics förlisning i den stjärnklara natten. De stod framme vid duken och inspekterade bilden in i minsta detalj. Flera dagar efteråt pratade barnen om att de ville ha bilden med sig hem för att visa sin mamma och pappa. Denna nyfikenhet pratade vi vuxna i vårt lärlag om. Det kunde ju få mynna ut i ett projekt om skeppet Titanic som skulle vara det centrala kring en mängd andra rubriker som t ex havet, konstruktion, experiment etc. Det finns massor att hämta ur detta som vi kan koppla till styrdokumenten.
![]() |
| Bilden som fanns i klassrummet |

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar